Jag har varit på väg flera gånger med att skriva ett inlägg men känslan har inte riktigt funnits där, men nu så. Jag ser på statistiken att ni kikar in, tack för det !
Jag har inte lagt ner bloggen helt ännu i varje fall. Det händer fortfarande väldigt mkt men vi börjar få ordning på skutan lite kan man säga. Det har gått många, många veckor nu med en massa jobbigt och det känns underbart när det går en hel dag utan ngt negativt !
Jag har tydligen åkt på pollenallergi på gamla dar också, inte riktigt vad jag önskade mig. Kör med Clarityn som hjälper en hel del men mot slutet av dagen så är jag inte piggast och mår inte toppen men jag biter ihop. Det finns dom som har det mkt, mkt värre än vad jag har det.
Stora sonen är på klassresa och kommer hem imorgon. Först tänkte jag att det skulle bli himla skönt utan honom hemma (då han är så pubbig just nu) men igår kikade jag in i hans rum flera gånger och det kändes tomt utan honom. Han verkar ha det toppen i varje fall !
Imorgon jobbar jag halvdag och sticker sedan och hämtar minstingen på dagis. Hem och städa det sista inför finbesöket på kvällen då Ninni med familj äntligen kommer över !
Som vi längtat efter dom ! <3 Hoppas på fint väder så att vi kan sitta ute lite på kvällen och få sol på oss.
I veckan så bestämde jag mig för att ta en egodag idag, fredag. Jag tog således ut en semesterdag ! Först avslutade jag jobbveckan med ett oerhört jobbigt möte igår eftermiddag som tog musten ur mig. Mkt som sades bär jag med mig och funderar över, jobbigt
Önskar att jag kunde skaka av mig det men det går inte. Jag la mig redan kl 21 igår och vaknade när alla gick upp imorse och tog ett varmt bad. Kröp ner i sängen igen när huset var tomt och fick sova 2 timmar, skönt ! Käkade lite lunch, slötittade på tv och när C kom hem så hoppade jag i mina nya skor och tog en PW-runda i solen. Tankarna fick sig en paus medan jag gick och jag kunde andas lite. När jag kom hem, efter en timme, så tog jag en dusch och frågade C om hon ville bada i utespabadet vilket hon ville. Vi låg där en timme ungefär och så kom lillfisen hem och även han kastade kläderna och hoppade i. Jag är glad över att jag fick denna dag för mig själv, var välbehövligt !
Jag känner mig så himla irriterad på allt och alla just nu, speciellt familjen ! Det känns som om ingen av dom kan ta ett beslut utan att involvera mig på ngt vänster och det stör mig enormt nu. Sköt er själva liksom, kör bara. Tänk om jag skulle konsultera varenda person heeeela tiden ? Och nej, detta är inte pms. Det handlar om att jag är pressad och har mkt att bära nu och inte orkar med ngt extra alls för då tippar jag över. Förstår ni ? Tur att jag har ett möte imorgon för att kräkas ut lite av detta.
Jag lever ! Ser att ni kikat in här, ganska många av er. Hoppas av djupet av mitt hjärta att det är av oro och empati, fast jag vet att en del små troll springer här oxo. Såna blir man aldrig av med tror jag ? Det var i varje fall länge sedan jag bloggade ngt. Jag har inte orkat. Har börjat få ordning på sömnen och har kunnat sova ordentligt i en dryg vecka nu. Jag har dragit mig undan vänner & bekanta då jag inte orkat/orkar vara social och givande, utan all energi har gått åt det jobbiga och det har inte funnits ngt kvar till ngt annat. Sad but true.
Dom sista dagarna så har jag märkt av att energin är på väg tillbaka och mkt beror som sagt på sömnen men också att lite av bördan lättats för mig och jag kan försiktigt se ljuset i tunneln, även om det är långt bort. En god vän kontaktade mig och gav mig ett tips så verkligen spelade stor roll och som gav mig en chans att få ta ett stort andetag !
Idag känns det faktiskt riktigt bra, även om det känns lite läskigt och utmanande att säga så. Men jag tar chansen !
Dagarna bara flyter ihop i varandra och jag har svårt att hålla koll på datum och sådant just nu. Det ena mötet efter det andra avlöser varandra och jag är så trött, så trött. Har fått hjälp med att sova vilket underlättar en del. Aptiten är som bortblåst, bara äter för att orka och få näring. Nej, jag är inte deprimerad men under stor, stor press. Så kan man sammanfatta det. Tack ni som lämnar ord här, betyder mkt !
Längtar till ikväll då vi inte ska göra någonting utan bara ta det lugnt hemma. Vi behöver det, jag behöver det. Att umgås med vänner orkar jag inte med just nu, även om jag gjorde ett försök förra helgen. Var emotionellt helt slut efter det, orkar inte ge av mig själv just nu och känner mig då usel som vän.


